Igår när jag satt och lutade mig mot Café Stallets södervägg i solen ringde Stefan.
- Vet du vad som har hänt? De har kommit! Nu, för en timme sen! 'Äntligen framme' liksom.
De riktiga.
Inte en sån med två ben som skriver blogginlägg om livet på Läckö. Inte heller en sån som fladdrar runt på bloggen, med helt fel siluett i brist på andra fågelbakgrunder.
Utan de som virvlar runt borggården och dyker mot den artesiska källan för en droppe vatten. De som alltid omnämns i operarecensionerna. De som lämnar spår efter sig här och där och ett år byggde bo i den antika dubbeltoaletten.
Svalorna.
Nu har Läckö Slott öppnat. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar