Slottet sover.
Borggården är tyst.
Vi människor samlas hos våra vänner och familjer. Vi äter och skålar och dansar ett varv eller två kring granen. Stearinljusen fladdrar. Utanför mörkret. En storm.
Tack till Börje för tipset om följande vers ur dikten TOMTEN:
Tomten vandrar till ladans loft:
där han har bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar