Tjuvstart i naturum

 Text och bild: Catarina Gnosspelius

En snörik måndag samlades alla åretrunt-anställda i naturum Vänerskärgården - Victoriahuset. Efter att ha följt bygget hela sommaren satt vi nu där kring brasan i ett helt färdigt hus. Sommaren utvärderades, nästa säsong planerades. Och vi fick en första visning av den kommande utställningen, som växer fram på ett spännande sätt.

Ute var det kallt och ruggigt. Mörkret föll. Men i naturum var det varmt och omslutande på något sätt. Det blev ett mycket bra hus, öppet och välkomnande, tillgängligt och tillmötesgående.

När vi sedan lagat middag i det stora restaurangköket och krypit in i varsitt blivande hotellrum på provisorisk säng - då var det ingen tvekan längre: naturum Vänerskärgården - Victoriahuset är ett fantastiskt tillskott till Läckö och dess omgivning. Tänk att få sova gott i total tystnad - och sen vakna och se ut över innanhavet. Oavsett om det är snö, islossning eller sommarsol.

Vad händer i naturum Vänerskärgården – Victoriahuset?

Text och bild: Elin Welander

Byggnaden är nästan färdig och nu börjar nästa etapp – att fylla den med innehåll! Möbler ska på plats och dekor ska färdigställas. Det är en fascinerande värld som börjar framträda på insidan. Än är det ett tag kvar, men redan har några hyresgäster börjat flytta in.

 

Den bruna kärrhöken och bläckfisken (en typ av Ortoceratit som levde för 400 miljoner år sedan) är bara två av de många spännande varelser som kommer att bo i huset. Båda är tillverkade av trä och tovat garn i ett samarbete mellan Vesa Jussila och Anna Paucette. Vesa har jobbat med flera naturum, till exempel Omberg och Hornborgasjön och det nyöppnade naturum Tåkern. Anna Paucette bor och verkar i Lidköping och arbetar med både garn och andra tekniker.

Naturum Vänerskärgården – Victoriahuset är uppbyggt kring åtta teman som tillsammans visar Vänerskärgårdens varierande naturrikedom och ger interaktiva upplevelser för alla sinnen. Bläckfisken flyttar in i "Den oändliga historien" och kärrhöken kommer att hittas "In i vassen".

Bland säckväv och kompost

Text och foto: Elin Welander

Våra trädgårdsmästare jobbar som vanligt för fullt i Lilla Slottsträdgården, bland annat med att rensa upp i landen och att göra kompost. På bilden nedan till höger syns komposthögen. Den håller en temperatur på ca 70 grader så kyliga mornar kan man faktiskt se hur det ångar.

Men vad är detta, säckväv i landet? Ja, det stämmer faktiskt. Säckväven används för att slå in våra kardoner. Det kan tyckas konstigt men är en gammal, beprövad metod för att bleka stjälkarna för att smaken ska bli mild och god, något som tar ungefär en månad. Det är samma princip som när man kupar selleri och purjolök.

För den trädgårdsintresserade kan det vara intressant att veta att kardoner är en nära släkting till kronärtskockan. När kardonerna är färdigblekta kan de till exempel kokas mjuka och avnjutas med smör. De kan också användas istället för fänkål eller bladselleri. På Läckö Slott har de lång tradition, vi vet att de odlades här redan på 1600-talet.

Vad lockar dig till Läckö?

Text och foto: Elin Welander

I sommar har ni varit många som har besökt vårt fina barockslott ute på Kållandsö. Men vilka är ni egentligen och varifrån kommer ni? Vi pratade med några gäster och tog reda på vad de tyckte om sitt besök hos oss.

Maike och Stefan från Tyskland tycker om Sverige och har till och med lärt sig lite svenska under sina besök här i landet. De har besökt Läckö en gång förut, för några år sedan med sina barn. Den här gången reste de dock på egen hand. "Till skillnad från alla gamla slott och borgar som finns i Tyskland tycker vi att Läckö känns väldigt välbevarat och inte för renoverat." Detta är också det Maike och Stefan uppskattar mest med sitt besök på Läckö slott.

Edwin, Jordy och John från Nederländerna hittade till Läckö slott via Lonley planets hemsida. De reser just nu runt i Sverige och passade på att titta in på Läckö på vägen mellan Stockholm och Göteborg. ”Det bästa är den fina naturen och landskapet och att gå runt och titta i alla rummen.”



Birgitta, Inger och Anna-Lisa njuter av solen och bakverk från Café Stallet. De kommer från Värmland och Dalsland och har varit på Läckö flera gånger. Både under uppväxten på Lurö och varje sommar när deras barn växte upp. "Jag fick resan hit i födelsedagspresent" berättar Inger. Som om inte det i sig var bra nog, fick hon även uppleva Läckö i ett strålande väder. Birgitta, Inger och Anna-Lisa är överens om att trädgården och utställningarna är det de uppskattar mest.


Dafvid och Niklas kommer från Österlen i Skåne och har inte varit på Läckö förut. Men det har varit ett planerat utflyktsmål sedan flera år. ”Som historiskt intresserad och historiker är det något man måste se.” De har gått den guidade turen och tyckte att den var intressant, men de hade gärna fått en längre guidning eftersom det finns så mycket att se.

"Det bästa med besöket så här långt är helheten. Wallenbergsdonationen av vapen och silverutställningen är mycket intressanta och kompletterar de andra utställningarna. Det skapar liv och en känsla för hur det var förr att se de uppbyggda miljöerna i rummen."

Vad lockar dig till Läckö?

En byggnad växer fram

Text och foto: Elin Welander

Senast vi skrev om naturum Vänerskärgården – Victoriahuset här på bloggen var i mitten av juni. Sedan dess har det hunnit hända en hel del! Fram växer en byggnad som för varje dag blir allt mer lik arkitekternas visioner och bilder.

 

På utsidan ser den tillfällige besökaren nog inte så stor skillnad, men inuti händer det desto mer. Arkitekterna Mattias Lind och Ulla Antonsson på White var på besök i fredags för att se hur bygger fortskrider. De är något av veteraner i sammanhanget, med ett cv som innehåller sju av de nio naturum som har uppförts under det senaste decenniet. Men fortfarande är det lika spännande att se varje byggnad växa fram, och varje naturum är också helt unikt eftersom det ritas med stor hänsyn till platsen och i samklang med den omgivande naturen.

När byggnaden är färdig återstår nästa steg – att fylla den med innehåll och visa vägen ut i naturen!

 

Bilden till vänster kommer från White och visar interiören. I den högra syns receptionsdisken, fast ur en något annorlunda vinkel.

 

Utanför entrén har bottenplattan gjutits.

Arkitekterna Mattias Lind och Ulla Antonsson

Sommartidens ljuva stunder

Text och foto: Elin Welander

Så här i början av augusti, när den mesta blomningen är över, men innan kyla och frost har slagit till, är naturen fantastisk. Naturen är i och för sig alltid fantastisk oavsett årstid, men nog är det något speciellt med varma sensommardagar…

Bilden nedan till vänster visar hur det såg ut i början av maj på första avsatsen i trädgården när det förbereddes inför sockerärtor, spritärtor och bondbönor. Jämför det med den prakt som nu möter oss i Lilla Slottsträdgården på samma plats. Visst är det otroligt hur snabbt det går och hur vackert det blir! Eller som Hedvig Charlotta Nordenflycht uttryckte det redan på 1700-talet:

Sommartidens ljuva stunder
Gör en friad tanka glad,
När man ser naturens under
I den minsta mask och blad.
Säll är den, som får betrakta
Skaparns verk, i stilla frid;
Utan bry, förnöjd och sakta,
Leva lyckligt fram sin tid.

Undrar du förresten vem det är som står i guldskrud och blickar ut över trädgården? Det är Flora, gudinna över växtlighet och våren i den romerska mytologin. Det känns tryggt att hon håller ett vakande öga över vår slottsträdgård.

Gå en guidad visning - lär dig mer om Läckö

Text och foto: Elin Welander

Tisdag 17 juli slogs ett nytt rekord på Läckö. Hela 1131 personer gick den guidade visningen! De guidade turerna ingår när du löser entré till slottet och är väldigt populära. Det har varit många fulla visningar i sommar.

I guidningen berättas det om Läckös historia och familjen De la Gardie, stormaktstiden, de olika rummens historia och varför de ser ut som de gör. Våra guider brinner för slottet och dess historia och har mycket att berätta under de ca 40 minuter som turerna tar.

På bilden ovan ser vi guiden Jenny med åhörare i rum 179 - Grevens matsal. Där får vi bland annat veta hur man bakade in levande fåglar i maten. Det må låta obehagligt, men på Magnus Gabriel De la Gardies tid var måltiderna skådespel och mycket påkostade.

Självklart finns det även en guidad tur för barn. Där får man följa pigan från trädgård och kök till den stora Kungssalen.

I år går det att gå guidade visningar fram till sista september – missa inte det!

Äntligen ett inlägg!

Nej, det har inte blivit så mycket skrivet här. Först av tidsbrist - arbetsveckorna var uppe i över 90 timmar - sen av trötthet och så på grund av fullkomlig koncentration på olika väderrapporter.

Men DEN LISTIGA LILLA RÄVEN spelas i alla väder, med eller utan regntak.

Vi har haft fina kvällar på borggården. Ibland med publik inlindade i filtar, ibland med blå himmel över oss. Det spelar ingen roll om det är kallt: från scenen strömmar värmen ut genom djur, människor och orkesterklanger. Regnet har inte stört oss mer än att en och annan stolsdyna blivit droppad på, men då är vi där med nya sittdynor, filtar eller torktrasor. Teamet på borggården arbetar hårt för att göra operaupplevelsen till en oförglömlig kväll. Sångare och musiker ger allt för att förmedla berättelsen om räven och skogvaktaren och alla de charmiga, rörande och tänkvärda trådar som vävs runt om.

Det är en rasande fin föreställning - och nu kommer solen, som gör sommaroperan till lite mer sommaropera helt enkelt.

Sju föreställningar återstår innan vi säger hej då till rävungar och packar ihop träd, lådor och vallmoblommor.

Jag tycker inte du ska missa den ...

På väg

Cirka 300 filtar är vikta, 400 stolar sorterade. Två stegar, fyra trappor, två landgångar och en rutschkana är byggda. Ett antal karatedräkter håller på att målas röda, två violinstråkar har just färgats i grönt.

På borggården började repetitionerna i ett fullkomligt ösregn, men den härliga ensemblen bara skrattade och väntade tåligt medan regntaket sattes upp. Dagen efter fylldes scenen, nu i varmt kvällsljus, av myllrande rävungar, surrande flugor och coola möss.


"Den listiga lilla räven" skapas, del för del, moment för moment, scen för scen, för att sakta smälta samman till en gemensam berättelse för alla sinnen, en kaskad av toner, känslor och karaktärer. Premiär 13 juli - men processen är här och nu.